Travelit.se – Hockeyligan

Att jobba med travhästar är ett speciellt jobb, så är det bara. Det är ingen nyhet och därför inget jag kommer att utveckla mera. Däremot ser man sällan någon som sätter ord på den lojalitet och arbetsmoral som till exempel hästskötarkåren besitter. När jag träffar och pratar med kollegor till mig ser jag till väldigt stor del samma inställning och hur man i mångt och mycket tycker lika.

Men det är en sak som jag saknar hos många inom travet, nämligen att kunna ta ett steg fram och sälja sitt personliga varumärke. Det blir allt som oftast att man istället nästan ber om ursäkt, även i framgång. Travsporten är som bekant till stor det uppbyggd på det sättet att tränaren alltid ska stå i centrum. Man ska absolut inte underskatta betydelsen av att tränare, ägare och uppfödare får stor uppmärksamhet. Det är trots allt dom som tagit/tar den ekonomiska risken och det är förstås dom som i slutändan betalar hästskötarens lön.

Jag skriver inte det här för att alla ska lyfta fram och ösa beröm över hästskötarna, det känns lite uttjatat på något sätt att det ska bli bättre och mera uppmärksamhet kring skötarna. Det har i ärlighetens namn inte hänt något nämnvärt på den fronten dom senaste fem åren, inte som jag märkt av i alla fall.

Anledningen till att jag skriver det här är för att, i det här fallet, den enskilde hästskötaren ska inse sina styrkor och i många fall unika inställning till jobb och lojalitet. Trots att man kan räkna antalet högskolepoäng på en hand bland travfolket, vilket i sig inte är bra, är arbetsmoralen så mycket värd att den inte ska få glömmas bort och den är absolut något att vara stolt över.

Jag känner många skötare och andra inom travsporten som är otroligt proffsiga och gör ett starkt intryck i slutna sällskap, men när det kommer till att göra intryck bland andra personer händer det något och istället för att räta på ryggen sjunker vissa ihop, blicken hamnar i backen och ”inte ska väl jag-attityden” tar vid.

Många inom travet har en förmåga att leva i en slags bubbla, i en värld utan koll på vad som egentligen händer ute i samhället. Tyvärr fungerar inte det nu för tiden, man måste både synas och höras i den tuffa konkurrens som råder i dagens samhälle. Man måste ta intryck från andra branscher, ställa frågor till sig själv om förbättringar och nya infallsvinklar. Man måste hitta ett sätt hur man framställs bra och hur man kan kan skilja sig från sina konkurrenter genom bättre och smartare idéer.

Varför anordnas det aldrig fortbildningar för travstallen?

Utan tron på sig själv och utan att kunna föra sig i både skrift och tal kommer man knappast långt här i livet. Björn Ranelid sa en gång att ”Nobelpriset i tystnad har aldrig delats ut”.

Möjligheterna är stora för den som själv inser det, arbetsmoral och lojalitet är inget man läser sig till i en skolbok. Dock måste man se sig om, rannsaka sig själv och vara öppen för nya idéer.

Den som lyckas med detta är den som lyckas bäst i längden, det är jag helt övertygad om…

/Anton P.