Travelit.se – Hockeyligan

”Det som skiljer agnarna från vetet” är ett rätt så klyschigt uttryck men samtidigt ytterst användbart om man bryter ner det och ser till vad det verkligen innebär.

 
I den här bloggen ger jag min syn på ett av många exempel som berör nyss nämnda uttryck.

 
Idén om att beröra det här ämnet kom när jag i förra veckan läste Rommetravets V75-program. Min spontana reaktion var ”oj, här har det hänt något bra”. Allt var proffsigt gjort, ovanligt bra gjort för att vara ett travprogram. Här var det inte gjort slentrianmässigt utan med fingertoppskänsla och finess.
 

Det jag främst reagerade på var den fräscha grafiska profilen med logotypen i spetsen som både ser bra ut och som används på ett genomtänkt sätt. Rommetravet/Dalatravet lyckas förmedla en bild av framåtanda, intresse och framförallt värdskap. Då var jag inte ens på plats utan går bara på intrycket i/av programmet. Snyggt jobbat!

På varje nummerbricka satt det godis och en lapp med texten “Lite godis att knapra på! Lycka till idag!” Foto: Jessica Hultman

Av tidigare erfarenheter vet jag dock att folket i Dalarna är trevliga och tillmötesgående. Det börjar med att man möts av den glada gubben i stallgrinden som delar ut lite grejer från Borlänge kommun. Grejerna i sig struntar alla fullständigt i, men gubbens leende och engagemang bär man omedvetet med sig. Det är vackert så.

 
Under V75-dagen hade man även fixat ett eget tillhåll (!) till alla hästskötare där man bjöd på diverse tilltugg. Detta var uppskattat hos folk jag har varit i kontakt med och jag såg flera som gjorde avtryck om värdskapet på Facebook, Twitter och Instagram. Har man lyckats med det så är det bara att kamma hem goodwill-poängen!

 
Utan att vara helt insatt i vilka som står bakom det gedigna jobbet är jag övertygad om att travbanechefen Bosse Rydgren spelar en viktig roll. En man med stor känsla och kärlek till travsporten. Erik Ersson är relativt ny på banan, har han månne bidragit till att nytt ”tänk” blåst in över Dalatravet?

 
Dock är det omöjligt att endast ett fåtal personer lyckas med ett bra helhetsintryck. Några få kan skapa idéer, men för att att få rätt aura runt en verksamhet krävs att man får med ALLA. Dalatravet är på helt rätt väg och fler borde ta efter.
 

Jag har ställt mig i hyllningskören, välkommen du också..

 
/Anton Pettersson
Hockeyligan – travelit.se

Att jobba med travhästar är ett speciellt jobb, så är det bara. Det är ingen nyhet och därför inget jag kommer att utveckla mera. Däremot ser man sällan någon som sätter ord på den lojalitet och arbetsmoral som till exempel hästskötarkåren besitter. När jag träffar och pratar med kollegor till mig ser jag till väldigt stor del samma inställning och hur man i mångt och mycket tycker lika.

Men det är en sak som jag saknar hos många inom travet, nämligen att kunna ta ett steg fram och sälja sitt personliga varumärke. Det blir allt som oftast att man istället nästan ber om ursäkt, även i framgång. Travsporten är som bekant till stor det uppbyggd på det sättet att tränaren alltid ska stå i centrum. Man ska absolut inte underskatta betydelsen av att tränare, ägare och uppfödare får stor uppmärksamhet. Det är trots allt dom som tagit/tar den ekonomiska risken och det är förstås dom som i slutändan betalar hästskötarens lön.

Jag skriver inte det här för att alla ska lyfta fram och ösa beröm över hästskötarna, det känns lite uttjatat på något sätt att det ska bli bättre och mera uppmärksamhet kring skötarna. Det har i ärlighetens namn inte hänt något nämnvärt på den fronten dom senaste fem åren, inte som jag märkt av i alla fall.

Anledningen till att jag skriver det här är för att, i det här fallet, den enskilde hästskötaren ska inse sina styrkor och i många fall unika inställning till jobb och lojalitet. Trots att man kan räkna antalet högskolepoäng på en hand bland travfolket, vilket i sig inte är bra, är arbetsmoralen så mycket värd att den inte ska få glömmas bort och den är absolut något att vara stolt över.

Jag känner många skötare och andra inom travsporten som är otroligt proffsiga och gör ett starkt intryck i slutna sällskap, men när det kommer till att göra intryck bland andra personer händer det något och istället för att räta på ryggen sjunker vissa ihop, blicken hamnar i backen och ”inte ska väl jag-attityden” tar vid.

Många inom travet har en förmåga att leva i en slags bubbla, i en värld utan koll på vad som egentligen händer ute i samhället. Tyvärr fungerar inte det nu för tiden, man måste både synas och höras i den tuffa konkurrens som råder i dagens samhälle. Man måste ta intryck från andra branscher, ställa frågor till sig själv om förbättringar och nya infallsvinklar. Man måste hitta ett sätt hur man framställs bra och hur man kan kan skilja sig från sina konkurrenter genom bättre och smartare idéer.

Varför anordnas det aldrig fortbildningar för travstallen?

Utan tron på sig själv och utan att kunna föra sig i både skrift och tal kommer man knappast långt här i livet. Björn Ranelid sa en gång att ”Nobelpriset i tystnad har aldrig delats ut”.

Möjligheterna är stora för den som själv inser det, arbetsmoral och lojalitet är inget man läser sig till i en skolbok. Dock måste man se sig om, rannsaka sig själv och vara öppen för nya idéer.

Den som lyckas med detta är den som lyckas bäst i längden, det är jag helt övertygad om…

/Anton P.

Egentligen är det ganska besynnerligt att man efter månader av kröniketorka fattar pennan en söndagskväll efter en kryssning till Finland. Jag antar att det beror på ett behov av att lufta lite tankar och åsikter kring en mycket rolig helg, för min del den första resan till Finlandia Ajo.

Resan som går under namnet Trav O Hoj var den elfte i ordningen. Bakom namnet står tre tjejer som saknar anknytning till travsporten, redan där skiljer sig den här resan mot många andra travresor. Allt är väl uppstyrt med tider, mat, transfers och information. Det är lite Sällskapsresan över det hela, men det fungerar och upplägget säljer.

Om man vill få arrangemanget att växa ytterligare måste man till kommande år förbättra marknadsföringen. En sökning på Google gav absolut ingen information alls, det var helt omöjligt att hitta någonting. Visst, en helsida i Travronden är bra men det är 2012 nu och man måste också finnas i andra forum om man vill synas för alla. Jag är helt säker på att den kompetenta reseledningen fixar detta till kommande år!

Andra tankar i korthet:

* ATG är med och ser till att resan blir av. Som alltid när det gäller ATG är saker snyggt profilerade och personalen trevlig. Andelssystemen som såldes hamnade dock hos Läkare utan gränser istället för i baren som det var tänkt. Förmodligen var det lika bra…

* Hans G var konferencier och diskuterade fransk travsport med Anders Lindqvist och Sofia Aronsson. Det var verkligen intressant att lyssna på och deras berättelser skiljde sig av naturliga skäl mycket åt. Olika perspektiv på samma ämne är alltid intressant.

* Vermo som travbana var som vilken svensk mellanbana som helst, varken bättre eller sämre. Stämningen var i stort sett noll på själva travbanan trots att det var en storloppsdag. Att sällskapet på resan gjorde stämningen i vårt egna tält är en helt annan sak…

* Nästa år ser vi till att medelåldern på båten sjunker ett par år, det är helt klart en prisvärd resa.

* Sen är det väl så att det som händer på färjan stannar där?

Anders Lindqvist & Hans G samspråkar

/Hockeyligan

* E-Type är i ropet just nu tack vare programserien “Så Mycket Bättre”. Jag hittade det här klistermärket vid ett besök på Sundbyholm och det var inte svårt att minnas tillbaka till den där ljumna julinatten för drygt nio år sedan då man som liten pojkspoling stod längst fram vid scen och kände pulsen av sin stora idol.

* Andra artister som spelat på Sundbyholmstravet är, vad jag kan minnas, åtminstone Gyllene Tider och Alan Jackson. Men vad hände egentligen med det där natt-travet som var i samband med kvällen E-type spelade? Varför har det inte arrangerats fler liknande arrangemang under de nio år som passerat? Natt-trav på sommaren med en kvalitativ artist kommer Garanterat locka den så åtråvärda unga publiken!

* Hittade även ett You Tube-klipp om natt-travet (!)

* Citerat från Folket.se den 5 juni 2002:

“Men det behövs nya grepp för att locka publik menar Rainer Mattsson och Michael Wallin. Inte minst behövs det fler yngre travbesökare. Medelåldern på travpubliken i dag är nästan 50 år.- Travarrangemang har sett likadant ut i 30 år. Det måste vara lite arrangemang runt tävlingarna. Man måste baka in aktiviteter som är till för hela familjen. Det ska vara folkfest och action hela tiden.- Och man måste höja tempot på tävlingsdelen. I dag tar en travkväll eller travdag för lång tid. Arrangemanget får inte ta mer än två och en halv timma, det är max.”

* Hur ser det då ut idag nio år senare? Imorgon när Sundbyholm drar igång kl. 18.20 kommer medelåldern sniffa på 50 år, chokladhjulet snurra likt det alltid gjort, de tappra damerna i lottståndet hålla humöret uppe, folkfesten lysa med sin frånvaro, lopp 10 starta kl. 21.36 och vardagen kommer lunka på i samma takt den gjorde även för nio år sedan…

* Tror faktiskt jag hade på mig en Scarlet Knight-tröja på konserten. Men vad  jag förstås inte visste då var att Scarlet fyra dagar senare skulle vinna Eskilstuna Fyraåringstest på nytt världsrekord och vad som hände sen vet alla…

/Anton P.