Travelit.se – Hockeyligan

 

Det har gått en vecka sedan Hästgalan i Göteborg och jag börjar sakta återhämta mig. Sjävklart kom det ju en dunder-förkylning som på beställning som det oftast gör när man slappnar av efter perioder som dessa. Det har varit åtta väldigt intensiva veckor men även väldigt roliga veckor. Jag har ju jobbat både som reporter och med Hästgalan och i den fått möjlighet att göra det som jag tycker är allra roligast.

Som reporter har jag verkligen fått prova på allt nu, då jag gjort direktsänd Lunch-V4, Vinnare V65, V75-sammanfattningen och webb-program. Alla dessa sändningar är såklart olika men väldigt roliga att göra.

I arbetet med Hästgalan har jag mer eller mindre uteslutande jobbat med de inslagen som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag trodde då att ni skulle få se dem runt nyår på webben. Det blev sedan ändrat under arbetets gång och blev istället framförallt inslag för Hästgalan men visades även i TV4 Sport som både helversion och kortversion.
Uppdraget jag fick vara att skildra de fyra hästarna som var nominerade för titeln Årets Häst. Ett helt fantastiskt uppdrag men även utmanande då det verkligen gällde för mig att lyfta fram de olika hästarna på bästa sätt.
Min tanke var att lyfta fram hästarnas olika personligheter och prestationer samtidigt som jag ville skapa känsla i inslagen. Jag hoppas att jag lyckades med det. För er som inte har sett dem och vill göra det så ligger länkarna längst ner i detta inlägget.

Jag har nu en månad kvar på min tjänstledighet från Jägersro och den kommer jag fylla med i huvudsak samma som innan med undantag för Hästgalan då. Det blir alltså reporter-uppdrag och bastubad med Timo för hela slanten. Nästa vecka är det nog bara onsdag som jag inte besöker en travbana. Det blir även en rolig hemresa till Skåne och Jägersro på lördagen då det är V75. Tyvärr hinner jag bara åka fram och tillbaka över dagen då det står både hund och hästar här i Stockholm och väntar på mig.

Även om jag saknar Skåne och Jägersro så trivs jag annars väldigt bra här “uppe” i Stockholm. Med undantag för köerna då, som jag bara inte kan med och som jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid. Det är så total slöseri med sitt liv att bara sitta där. Sen är de lite som blåsten är i Skåne, de är liksom båda konstanta. Men blåsten kunde jag ändå vänja mig vid. Vad det gäller köerna så blir det säkert inte bättre av att jag har ett tålamod som ganska ofta är lika med noll.

Innan jag retar upp mig, bara på tanken av bilköer, är det bäst jag går ut till stallet och de hungriga hästarna, så det blir inte mer den här gången men kolla gärna på inslagen här nedan.

 

 

 

 

 

Fick frågan för någon dag sen om inte jag brukade blogga på travelit.se. Och det brukade jag sa jag. Sen hade jag inte alls någon bra förklaring om varför jag inte gjort det de senaste månaderna. Det blev den gamla vanliga förklaringen om hur fullt upp det är med allting och att tiden inte riktigt räckt till. Det ligger mycket sanning i det och sen känner jag att jag inte bara vill kasta iväg ett inlägg bara för att det ska skrivas heller. Det blir sällan jättebra. Nu satte jag visst ribban högt för att det här inlägget ska bli strålande. Vad ska jag nu skylla på om ni inte gillar det här? Ringrost kanske.

 

Hur som helst. Det här inlägget blir en slags uppdatering då det hänt en hel del sen senast jag skrev.

 

Just nu befinner jag mig i Stockholm och inte alls på Jägersro som min presentation säger.  Jag har tagit tjänstledigt från Jägersro i tre månader. Inte för att jag inte gillar jobbet, vilket jag verkligen gör, utan för att jag helt enkelt fick chansen att testa lite nytt.

 

Det nya innebär dels att jag jobbar med den stora Hästgalan och dels med lite reporteruppdrag för Kanal 75. Hittills har det blivit två lunch-sändningar och en pågående webb-serie utanför jobbet med Hästgalan och på tisdag styr jag mot Eskilstuna och Sundbyholm för att prova på att vara reporter för Vinnare V65.

 

Även om jag skött olika intervjuer på Jägersro är det ändå mycket nytt att ta till sig. I mitt första inhopp som reporter på lunchen var det verkligen många nya intryck, men när dagen var över hade jag trots allt överlevt.

 

Bara det att ha koll på den där rasen vi inte ser till så mycket nere i söder, kallbloden, var en utmaning.
Lägg därtill att jag besökt banan jag skulle jobba på, en gång tidigare och inte precis kände igen alla hästar och kuskar som man gör i sin hemmamiljö. Alla var dock väldigt snälla och hjälpsamma så sändningen genomfördes utan alltför stora missar från min sida.

 

Vid det andra tillfället hamnade jag lyckligtvis på samma bana igen och genast kände jag mig lite varmare i kläderna när ansiktena på kuskarna nu blivit mer bekanta. Och även att jag fortfarande inte har koll på alla hästar så drog jag i alla fall till med en värmnings-och provstartsvinnare av den kallblodiga rasen. Ren tur förmodligen.

 

Webb-serien jag gör tillsammans med Timo Nurmos heter 800° du kan lita på mej och är hysteriskt roligt att göra. Framförallt är det så kul att få sen en annan sida av Timo än vad jag tror många är vana att se.  Serien är ett tipsprogram inför V86-tävlingarna på onsdagar, där Timo lämnar sina hetaste vinnare från stallet. Och var ska man få heta tips av en finne om inte i bastun?!

 

 

I arbetet med Hästgalan har jag haft turen att få i uppdrag att bland annat göra reportage, vilket är bland det roligaste jag vet. Jag hoppas att inslagen blir så bra som jag har tänkt mig och förhoppningen är att ni ska kunna se dem på webben strax efter nyår.

Nu har ni lite koll på vad jag gör för tillfället. Jag hoppas kunna återkomma lite mer frekvent i fortsättningen med vad som händer och vad jag tycker.

På återhörande!

/P

 

Fick lite bassning att jag inte skrivit något inlägg på ett tag så jag fick ta tag i det direkt. Till att börja med så ska ni självklart få en liten uppdatering om min blivande topphäst. Vare sig ni vill eller inte

Vi har hunnit fira en månad jag och min nya kärlek och han har även fått sitt namn registrerat. Även om han fortfarande går under smeknamnet ”Tudde” så är det ”Thunderinmyheart” som gäller på pappret.

Det där med namnet har varit en riktig pärs eftersom man inte kan boka upp namn i förväg utan det sker i samband med registreringen av fölet. När man då som jag bestämt namn för ungefär ett och ett halvt år sedan och inte kunnat göra något annat än att bara sitta och hoppas att inte någon annan hinner före kändes det extra skönt när godkännandet från ST kom.

Nu till något helt annat.

 

Musiken på travbanorna diskuteras med jämna mellanrum. Det är aldrig så svårt att behaga alla människor som när det kommer till musik. Musik är ju något personligt och var och en har sin musiksmak. Sen har vi ju också det här med det breda åldersspannet som är inom travet. Ofta är det stor skillnad i vad vår äldre publik gillar i musikväg och vad vår yngre publik gillar. Det gäller att hitta den där gyllene medelvägen utan att hamna i ingenmansland och det kan jag lova är inte någon enkel historia. Någon vill t ex ha kvar marscherna vid defileringarna medan någon annan absolut inte vill det. En del tycker bara det spelas massa ”dunka-dunka” medan andra tycker det är för lite av den varan.

För mig är det viktigaste att skapa en viss känsla. Är det inför start så ska det kännas att något är på gång. Är det en segerdefilering vill jag att man får känslan av just seger o s v.

 

Tyvärr hörs nästan bara de som klagar över musiken och det är sällan någon som berömmer. Därför blev jag i alla fall glatt överraskad när Travronden hade gjort en genomgång av banornas ”till start”-musik för någon vecka sedan och gett Jägersro en åtta på skalan ett till tio. Och framförallt gladde motiveringen mig.

 

”Begravde nyligen sin klassiker ouvertyren till Wilhelm Tell efter åtminstone två decennier, ett stycke som Steget annars alltid haft viss förkärlek för. Men om man ska vara ärlig kanske också lite framåtandeaktig, ersättaren är tveklöst mer tidsenlig och faktiskt – en fullträff! Jägersro har för övrigt oftast haft bra feeling för musikaliska stycken och Young Galaxys ”We Have Everything” är inget undantag. Efter ett par tävlingsdagar har Steget mer än väl vant sig vid förändringen, smakat in det hela och petar dit en åtta- bäst i klassen!”

 

Jag hade bara förväntat mig kritik över att ha tagit bort en del av det som kännartecknar Jägersro (Oavsett om det är bra eller dåligt får man inte ta bort sådant) så att få lite beröm för det nya valet av låt var en stor och välkommen överraskning. Tackar ödmjukast!

 

Det får bli allt för nu. Ska försöka få till några inlägg under min semester också, annars ses vi ute på banorna i sommar.  Och missa för allt i världen inte Åbergs ni som har möjlighet till att vara på plats. Det är ingen bluff att det är en magisk kväll kan jag lova!

 

Trevlig midsommar!

 

/P

 

 

Tomheten brukar alltid infinna sig som på beställning hos mig efter helger som Elitloppet. Men den här gången har det inte gjort det. Jag har funderat på varför det är så.

 

Jag har haft lika kul som vanligt och det har varit lika bra stämning som vanligt. Det har varit samma fina toppsport och samma underbara vänner att umgås med. Det är ju allt detta som jag i vanliga fall brukar sakna och känna tomhet för när det tagit slut. Vad är då skillnaden denna gång?

Jag tror att det är så enkelt att det beror på att glädjen och firandet har fortsatt även efter att sista loppet har körts. Det har Brioni och Joakim Lövgren har sett till.

 

För första gången har en Jägersrotränad häst vunnit Elitloppet. Och på vilket sätt de har gjort det på! Fel val av taktik, som Joakim uttryckte det, i försöket gjorde att de slogs ut. Sedan räddade av en diskning och med i finalen från sämsta(?) läget. Från att ha varit en av de favoritspelade i försöket till att vara en av de minst spelade i finalen. Från mjölksyra upp över öronen efter försöket till att återhämta sig och kämpa sig först över mållinjen.

 

När tusen meter av finalen hade körts och ekipaget låg sist hade jag personligen gett upp allt vad Jägersroseger hette. Jag hade till och med redan räknat in det här Elitloppet som ett av dem som skulle försvinna ganska snabbt från mitt minne. In i sista sväng låg ekipaget fortfarande sist och min känsla från tidigare i loppet hade inte förändrats på något vis.

Så lyfte Jocke ut Brioni i banan och gav honom fritt spår. Och som han svarade! Och som min känsla förändrades! Det här Elitloppet kommer definitivt att finnas kvar i mitt minne. Och det för alltid.

 

Jag träffade Joakim två dagar efter segern för att göra ett inslag om segern i Elitloppet till Jägersros webb-TV. Så här blev resultatet:

 

 

 

/P

 

Nu inför Elitloppsvecka handlar som förståeligt det mesta om Elitloppet. Jag tänkte sticka emellanmed något helt annat.

 

Senast jag skrev här så var det en vecka kvar till beräknat földatum för Lindy. Den sjätte maj kom och inget hände. Dagarna där efter hände det inte heller något. En vecka senare beslöt jag mig ändå för att sätta på henne fölvakten för att vara på den säkra sidan. Mjölken var då fortfarande inte färdig enligt färg och konsistens men som jag har förstått kan detta ändras fort. Vid midnatt ringde mobilen och lite halvslumrande på soffan undrade jag vem som ringde vid den tiden. “Fölning” var det som ringde.

 

Jag vet inte hur fort kläderna kom på och jag satt i bilen med en minst sagt hög puls. Vägen till stallet har väl aldrig varit så lång. Väl framme smög jag in i stallet för att mötas av en förundrad Lindy. Vad gjorde jag där liksom? Jag konstaterade att hon var något varmare än vanligt och väntade någon timme innan jag snällt fick åka hem igen. Jag hann sova två timmar innan det var dags för ännu ett nattligt samtal. “Fölning” som ringde även denna gång och samma procedur som tidigare på natten. Även denna gång fick jag snällt vända hemåt.

 

 

På morgonen var jag tröttare än vanligt men Lindy var pigg som om att inget hade hänt. Jag tog ett mjölktest som visade att det var liten risk att fölningen skulle ske inom ett dygn. Jag kollade till henne på lunchen och då allt fortfarande var lugnt vågade jag mig iväg till Åby och finalerna av Kunga- och Drottningpokalen. Min tanke då, var att får hon fölet blir det nog på natten och då skulle jag komma lagom hem från Göteborg. Fina tävlingar hjälpte dock inte mig att slappna av. Ni vet känslan när man går och väntar på ett speciellt samtal?! Jag kollade nog mobilen varannan minut den kvällen. Men inget samtal. Inget samtal dom följande två dagarna heller.

 

 

På söndag morgon tog jag ett nytt mjölkprov men även det visade att det var liten risk att det skulle ske fölning inom ett dygn. Jag slappnade av lite och på kvällen när jag tog in Lindy och nattade henne sa jag till henne att bara ringa om det var något.

 

 

Fem i tolv ringde hon. Tio över tolv var vi där och åter smög jag in i stallet för att se och lyssna om det var något på gång. Inget ovanligt märktes förrän jag slog en koll på juvret och där satt dom. Vaxpropparna. Ett tecken på att det oftast är tid för fölning inom de närmsta timmarna eller åtminstone dygnet. Jag tog av fölvakten och “låtsades” att åka hem igen men i själva verket satte jag mig utanför selkammaren med ett hästtäcke virat om mig och förberedde mig på en lång natt.

 

Efter tjugo minuter började Lindy skrapa och vandra runt. Hon la sig ner och ställde sig upp. Kort därefter gick vattnet. Jag har aldrig hört vattnet gå på en häst men det gick inte att ta miste på det om man säger så. Jag avvaktade lite till innan jag smög fram till boxen. Sen gick allt så himla fort och som tur var helt efter konstens alla regler. Först stack en hov ut sen stack det ut två hovar. Sen kom ett huvud. Ett huvud med världens finaste bläs. Och i nästa stund hade vi hjälpt en underbar hingst till världen. Vilken känsla och vilken upplevelse!

 

 

Nu en vecka senare har jag fortfarande knappt förstått att jag faktiskt fick vara med vid fölningen och att den gick så bra. Att jag fick en hingst och att han i mina ögon är det absolut finaste fölet man kan tänka sig. Bara jag tänker på det får jag ett stor leende på läpparna och jag är stolt så jag nästan spricker!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/P