Travelit.se – Hockeyligan

 

Nu inför Elitloppsvecka handlar som förståeligt det mesta om Elitloppet. Jag tänkte sticka emellanmed något helt annat.

 

Senast jag skrev här så var det en vecka kvar till beräknat földatum för Lindy. Den sjätte maj kom och inget hände. Dagarna där efter hände det inte heller något. En vecka senare beslöt jag mig ändå för att sätta på henne fölvakten för att vara på den säkra sidan. Mjölken var då fortfarande inte färdig enligt färg och konsistens men som jag har förstått kan detta ändras fort. Vid midnatt ringde mobilen och lite halvslumrande på soffan undrade jag vem som ringde vid den tiden. “Fölning” var det som ringde.

 

Jag vet inte hur fort kläderna kom på och jag satt i bilen med en minst sagt hög puls. Vägen till stallet har väl aldrig varit så lång. Väl framme smög jag in i stallet för att mötas av en förundrad Lindy. Vad gjorde jag där liksom? Jag konstaterade att hon var något varmare än vanligt och väntade någon timme innan jag snällt fick åka hem igen. Jag hann sova två timmar innan det var dags för ännu ett nattligt samtal. “Fölning” som ringde även denna gång och samma procedur som tidigare på natten. Även denna gång fick jag snällt vända hemåt.

 

 

På morgonen var jag tröttare än vanligt men Lindy var pigg som om att inget hade hänt. Jag tog ett mjölktest som visade att det var liten risk att fölningen skulle ske inom ett dygn. Jag kollade till henne på lunchen och då allt fortfarande var lugnt vågade jag mig iväg till Åby och finalerna av Kunga- och Drottningpokalen. Min tanke då, var att får hon fölet blir det nog på natten och då skulle jag komma lagom hem från Göteborg. Fina tävlingar hjälpte dock inte mig att slappna av. Ni vet känslan när man går och väntar på ett speciellt samtal?! Jag kollade nog mobilen varannan minut den kvällen. Men inget samtal. Inget samtal dom följande två dagarna heller.

 

 

På söndag morgon tog jag ett nytt mjölkprov men även det visade att det var liten risk att det skulle ske fölning inom ett dygn. Jag slappnade av lite och på kvällen när jag tog in Lindy och nattade henne sa jag till henne att bara ringa om det var något.

 

 

Fem i tolv ringde hon. Tio över tolv var vi där och åter smög jag in i stallet för att se och lyssna om det var något på gång. Inget ovanligt märktes förrän jag slog en koll på juvret och där satt dom. Vaxpropparna. Ett tecken på att det oftast är tid för fölning inom de närmsta timmarna eller åtminstone dygnet. Jag tog av fölvakten och “låtsades” att åka hem igen men i själva verket satte jag mig utanför selkammaren med ett hästtäcke virat om mig och förberedde mig på en lång natt.

 

Efter tjugo minuter började Lindy skrapa och vandra runt. Hon la sig ner och ställde sig upp. Kort därefter gick vattnet. Jag har aldrig hört vattnet gå på en häst men det gick inte att ta miste på det om man säger så. Jag avvaktade lite till innan jag smög fram till boxen. Sen gick allt så himla fort och som tur var helt efter konstens alla regler. Först stack en hov ut sen stack det ut två hovar. Sen kom ett huvud. Ett huvud med världens finaste bläs. Och i nästa stund hade vi hjälpt en underbar hingst till världen. Vilken känsla och vilken upplevelse!

 

 

Nu en vecka senare har jag fortfarande knappt förstått att jag faktiskt fick vara med vid fölningen och att den gick så bra. Att jag fick en hingst och att han i mina ögon är det absolut finaste fölet man kan tänka sig. Bara jag tänker på det får jag ett stor leende på läpparna och jag är stolt så jag nästan spricker!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/P

Vilken härlig känsla det kan vara att vänta och längta. Att se fram emot något och bygga upp förväntningarna.

Just nu väntar och längtar jag något oerhört efter min alldeles egen uppfödning och “sista helgen i maj”.

En vecka kvar till beräknat datum för fölning innebär stor tjock mage och att det faktiskt kan vara vilken dag som helst.
Spänningen är näst intill olidlig. Vad väntar? Ett sto eller en hingst? Röd, brun eller svart?  Jag har inte haft någon känsla för det förens nu de sista veckorna. Innan kändes det som att jag hoppades så mycket på en röd hingst att det skulle bli ett brunt sto bara därför.  Nu “känns” det som att det blir en hingst, en svartbrun sådan. En liten stjärn har den nog också.

Men som jag sagt tidigare så spelar inte färg och kön någon roll, utan första prioritet är att allt går bra för sto och föl.
Kommer jag förresten att få vara med vid fölningen eller kommer Lindy smyga med den? Mjölktest och fölvakt är i allafall införskaffade för att öka chansen att deltaga. Som sagt, spänningen är näst intill olidlig.

Håll tummen för att allt går bra!

Sen har vi ju den här helgen som nog alla travintresserade just nu går och väntar på. Elitloppshelgen!

Nu är presentationerna, spekulationerna och uppsnacket igång. Nedräkningen har börjat. Hotellet är bokat och festbiljetten ska införskaffas. Mantorpshjärtat klappar självklart för Prince Tagg och Raffe.
Bara tanken på vilka stående ovationer detta ekipage kommer att få när dom äntrar Solvallas oval ger mig gåshud.  Jag tror och hoppas att publiken kommer ge dem ett minne för livet oavsett hur det sen går i loppet/loppen.

27 dagar kvar!

/P

Det har varit en del fokus på drivningar och orutinerade kuskar på den senaste tiden. Någon undrade om det var för lätt att få köra lopp och om körutbildningarna görs på rätt sätt. Man belyste även problematiken som orutin.

Jag håller med om att det i många fall handlar om orutin och att det skulle följas upp mer och bättre. När det gäller just drivningar så är det kanske så att med rutin tappar du inte omdömet lika lätt men jag tror inte att det handlar så mycket om bristfällig utbildning.

Jag skulle vilja likna kör- och montéutbildningen vid en körkortsutbildning. Du går där för att lära dig alla trafikregler och hur du på ett säkert sätt, för dig och dina medtrafikanter, ska framföra din bil. På samma sätt lär kuskarna och ryttarna sig om vilka regler som gäller i travlopp och hur de på ett säkert sätt ska köra eller rida sin häst.

Under utbildningen kör du efter konstens alla regler om det så gäller häst eller bil. Inga trängningar eller drivningar och inga fortkörningar eller andra lagöverträdelser. När du sen har fått din licens alt. körkort är det upp till dig hur du förvaltar det. Du väljer själv om du tänker bryta mot reglerna eller inte.

Jag tror att om du kör din bil över hastighetsbegränsningarna är du väl medveten om att det inte är tillåtet. Du kan inte skylla på att du fick en dålig utbildning. På samma sätt vet de som har licens hur det t ex är tillåtet att driva sin häst. Det kan aldrig vara någon annan som är ansvarig för handlingen än personen själv.

Då det för vår del handlar om djur tycker jag det vid drivningsförseelser ska handla om så stränga straff att du helt avskräcks från att bryta mot reglerna. Och låt de med nya licenser ha dem på prov på samma sätt som du får ha ditt körkort på prov. Att återvisas till utbildning är faktiskt möjligt och kanske skulle användas oftare.

Vad det gäller rutin så får du ju det genom att köra eller rida lopp. Du är ju inte fullärd för att du är klar med din utbildning även om du då ska ha koll på reglerna. Det är för många svårt att skaffa styrningar och på Jägersro låter vi alltid våra elever, om de vill, fortsätta köra i utbildningen, efter att de är godkända och klara, för att bli säkrare på de olika momenten. Men den riktiga lopprutinen får de ingen annanstans än i riktiga lopp.

/P

Paula Ahlström började som hästskötare hos Kjell P Dahlström och har haft förmånen att följa Ina Scot på nära håll. Återupptog studierna efter flera år i stallarna och utbildade sig till medie-och kommunikationsvetare. Fortsatte därefter en tid på reklambyrå innan längtan tillbaka till travet blev för stor. Sedan snart sex år tillbaka arbetar hon på Jägersros sportavdelning med bland annat segerintervjuerna. Vilket hon också gör väldigt bra. Paula är en tjej som ständigt har ett leende på läpparna och tillsammans med sin goda vän Andrea Håkansson åker de gärna land och rike för att vara ”där det händer”.

Startskottet för en ny underbar storloppssäsong gick förra veckan när vi körde den första delfinalen till Olympiatravet här på Jägersro. Marshland var först i mål men hemmahästen Strong Boy D.E. gick också vidare som tvåa i loppet. Och ni minns väl vem som vann finalen förra året?! Det var ju den tyska hästen som kom just tvåa i delfinalen på Jägersro som sedan sopade hem hela finalen. Copper Beech!

I år kan ju tyvärr inte fuxen vara med och försvara sin titel utan jag får hoppas på att Joakim Lövgrens tyska outsider gör en ”Copper Beech” och skräller, även om han har ”fel” färg.

I samma veva som storloppssäsongen sätter igång kommer också de fina unghästarna ut. Jag har en känsla för O-kullen från Kronos, d v s de hästarna som är födda år 2008. De ska bli mycket intressanta att följa. Kan det rent av vara den bästa kullen från Kronos? Är det en ny G-kull? Det återstår att se, men Adrian Kolgjinis Orion Kronos har i alla fall gjort intryck och Only Kronos har redan fyra raka segrar. Oyster och Overtop Kronos besökte vinnarcirkeln härom veckan och Obey Kronos får vi alldeles säkert också se äntra vinnarcirkeln  inom kort.

Och lagom nu när temperaturen börjar stiga i såväl travpuls som i grader ute så är det snart dags för min egen uppfödning att komma till världen. Det är redan nervöst värre fast det är en dryg månad kvar till fölning. Jag har ju “beställt” en fuxhingst men ju närmare det kommer ju mindre spelar det roll. Nu vill jag bara att det ska gå bra för föl och sto och att jag får en frisk och fin pålle att hoppas på i åtminstone några år framöver.

Det var allt för nu. Jag tackar för förtroendet jag fått att fortsätta skriva inlägg på snyggt uppdaterade travelit.se och så hoppas jag att ni kan finna nöje i att läsa om vad jag upplever i travets värld.

Nu rullar bilen mot Eskilstuna, vi ses väl där?!

/P